tisdag 13 mars 2007

En film med många dimensioner

Kärlek, sorg, smärta, rädsla, glädje, fattigdom, överflöd och en grundstory som bygger på ett missförstånd - kanske till och med ett "önskat" missförstånd. Det är några av ingredienserna i filmen Babel.

Tre världsdelar, tre familjer som har något med varandra att göra men ändå inte. Hur kan en fattig bonde i Marocko ha ett gevär? Hur kan ett fattigt barn i Marocko skjuta en amerikansk kvinna och bli en nyhet som går ut världen över med etikett terroristangrepp. Jag vet inte, eller det gör jag väl, särskilt med tanke på att jag just läser en bok skriven av Anders R Olsson som ifrågasätter dagens journalistik, hursomhelst så undrar jag inledningsvis över: varför går barn i nordafrika inte i skolan? Det är ju faktiskt inte många centimeter på kartan från Sverige och allmän skolplikt till Marocko och skolgång uppenbarligen lite hur som helst...

Nåväl, det var inte filmens fokus - men det var en dimension. Så olika förutsättningar - så samma jordklot. Så samma jordklot - så likadana känslor. Nej, jag har inte tänkt klart alla tankar om filmen ännu - men en sak är klartänkt - den var mycket bra. Inte bara alla dimensioner utan också i vilken ordning saker och ting skildrades i förhållande till varandra - jovisst såklart, det blir ju en snygg filmskildringsdimension.

Slutligen kan jag rekommendera filmen till alla filmintresserade och även andra. Och jag kan lyckönska Hollywood till att ni räddade barnen i öknen för hade ni inte gjort det hade Högstahönset mobiliserat all världens höns och kommit och kastat ruttna ägg på er! Skäms på er som ens tänkte tanken att de skulle bli kvar där ute i den stekheta solen...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vill se, nu ska jag bara ragga upp en filmkompis. Någon frivillig?

Senior A

Junior A sa...

Ja, jag följer gärna med. Verkar vara en kanonfilm.