måndag 29 januari 2007

Update: Jobbigt möte och Ärligheter

Nu har jag fått besked att min närvaro på mötet som jag ville undvika, inte behövs. Det känns bra. Men jag måste passa på att replikera på min bloggväns kommentar "Tiden mellan uppsägning och fysisk avgång borde vara den bästa i en arbetstagares liv. Vad kan man förlora på att vara helt ärlig? Och hur underbart skulle det inte kännas att kunna gå omkring och tala om exakt vad man tycker?"

Alla ni som känner mig vet att ett av mina STORA bekymmer är att jag jämt och ständigt säga vad jag tycker. Min tid i stadshuset har varit fylld av en massa "ärligheter" från min sidan. Ärligheter som jag fortfarande står för, men som i många fall inte varit till min fördel hos arbetsgivaren...så nu har jag bestämt mig för att försöka vara en "exemplarisk" arbetstagare och hålla mig på mattan. Det finns ingen anledning att peka på fel eller brister för att åstadkomma något annorlunda eller bättre när man talar för döva öron.

Junior A

2 kommentarer:

Dirren sa...

Jadu, Junior A, ibland är det urtufft att höra hur en annan människa ser på saker och ting. Och ibland är det urbra - när man till exempel vill driva utvecklingen, verksamheten och sitt sina egna referensramar framåt. Jag förstår ditt dilemma - jag har själv, en gång i tiden, fått höra att jag är bråkig när jag föreslagit mer effektiva och målinriktade arbetssätt.

Nej, det är då verkligen inte lätt att tala för döva öron och med folk som överhuvudtaget inte talar samma språk - eller ens vill tala samma språk.

Men, stå på dig, det finns ju något som heter "Ärlighet varar längst". Åtminstone känns den bäst ;-)

Junir A sa...

Kunde inte sagt det bättre själv! Det kommer nog att komma en och annan sanning till, innan jag slutar men jag försöker att välja rätt tillfällen. Man kan ju inte göra våld på sin egen person och bli en vänn och passiv liten kvinnofigur!